Kategoriarkiv: Nyheter o aktuellt

He he he ”hederliga moderater”

NA citerar Fredrik Reinfeldt som i Örebro idag menade att borgerliga politiker är mer hederliga än vänsterpolitiker: ”De som nu har makten har tappat bort att man har makt för att tjäna sitt folk. De tjänar sig själva, sa Reinfeldt och pekade bland annat på de lägenhetsaffärer som diskuterats de senaste åren.” Eftersom Reinfeldt och hans nya moderater har så kort minne (de minns ju inte ens vad de själva skrivit för drygt tio år sedan...) så kanske han behöver lite hjälp med minnet:
– Under den förra borgerliga regeringen granskade Konstitutionsutskottet frågan om jäv efter att t ex statsrådet Per Westerberg (moderat) hade deltagit i beslut som gällde företag där han själv ägde aktier.
– Fd ministern Per Unckel (m) åkte taxi privat för 10 000 kronor (för skattemedel – men fick ingen kritik av sitt eget parti istället fortsatte han få tyngre och tyngre uppdrag).
– Riksdagsledamot Sten Andersson (m) slängde kvitton för sammanlagt 140 000 kronor – men ville ha ersättning.
Och – by the way – ingen av de ”lägenhetsaffärer” som ”diskuterats” har varit olaglig. Frågan har varit om det är förenligt med socialdemokratisk ideologi att tjäna pengar på att köpa en lägenhet som omvandlats till bostadsrätt. Om det gällde moderater skulle ingen ifrågasätta – och ingen tveka. Per Westerberg har för övrigt nyligen tjänat sisådär 66 miljoner på en aktieförsäljning. Fast denna gång var det motvilligt han tjänade pengarna – han ville inte sälja.

Äntligen beslut om mässan!

Antar att man borde fira idag. För idag strax efter lunch beslutade jag tillsammans med en klar majoritet i kommunfullmäktige att arbetet med en ny city-mässa ska fortsätta. Jag tror att det kommer att bli med city-mässan som det är med Conventum – först ifrågasatt men efterhand accepterat och idag en självklar del av Örebros tillväxt och besöksnäring. Idag är det få som ifrågasätter Conventum-satsningen.
För två veckor sedan fick jag ett mail från VDn på HKC Hotels (som bland annat driver Radisson i Örebro), Kurt Östlundh, där han ifrågasatte mässprojektet. Normalt brukar jag inte lägga ut mail jag fått här, men eftersom han skickade samma text som debattartikel till NA någon dag senare så antar jag att det är okej, och eftersom jag i mitt svar till honom motiverade mitt ställningstagande när det gäller mässan så lägger jag ut mitt svar och länkar till hans ursprungliga brev.
”Hej och tack för ditt mail! Jo, projektet med en ny mässa har kommit långt och när det behandlas av Kommunfullmäktige kommer jag att rösta ja. Låt mig förklara varför.
För det första. Det är viktigt att skilja på de två projekten. Att bidra till en modern mässhall – kopplad till Conventum – är en angelägenhet för kommunen men att driva en mässhall ska helst inte kommunen vara inblandad i. Och att driva hotell är inte en kommunal verksamhet – och så är det inte heller planerat.
För det andra. Vi gör nog helt olika bedömningar av potentialen för en modern mässanläggning. Ingenting tyder på att internet och ny teknik minskat behovet av möten, tvärtom tycks det vara tvärtom. Och jag tror att en ny mässanläggning i Örebro, med goda möjligheter till samutnyttjande med Conventum har mycket goda förutsättningar. Jag är övertygad om att den kommer att skapa många nya jobb i Örebro och att den på många sätt kommer att vara unik både vad gäller läge, funktion och när det gäller transporterna till den.
Stockholm och Göteborg är i särklass – och det är inget konstigt med det. Elmiamässan i Jönköping har dock problem, mycket beroende på läget utanför stan. Eftersom jag i mitt arbete (jag är ju bara fritidspolitiker) på nära håll kan följa planeringen av en av Sveriges stora stämmor/mässor (jag arbetar som förbundssekreterare på Vårdförbundet som varannat år arrangerar Vårdstämman med ca 6-7000 besökare) vet jag att det finns goda möjligheter att konkurrera både med Stockholm och Göteborg om den typen av arrangemang. Så även om det finns många arrangemang som aldrig kommer att vara aktuella i Örebro så finns det goda möjligheter för många andra. Och en Vårdstämma i Örebro (i så fall 2009) skulle generera 20-30 miljoner kronor i intäkter till Örebros näringsliv. Och det är summor som är lätt att översätta till nya jobb.
För det tredje. För att vi ska ha råd att satsa på äldrevården i Örebro behöver vi nya jobb och ökade skatteintäkter. Som du förstår tror jag att mässan är en del i detta. Men dessutom: vi bygger ett stort demensboende med cirka 80 platser (förhoppningsvis med start i höst) och de senaste åren har vi fått en mycket stor mängd seniorboenden (”vanliga lägenheter” anpassade för äldre som inte har tunga vårdbehov). Det finns säkert intresse av fler seniorboenden centralt i Örebro (även om många är på väg att bli klara/har blivit klara) men jag tycker att det är tveksamt om kommunen ska engagera sig ytterligare i det. Vid sidan av de satsningar ÖBO gör på seniorlägenheter så satsar väldigt många privata hyresvärdar på detta och det finns verkligen inget egenvärde i att kommunen som sådan är hyresvärd (ÖBO som kommunalt bolag ska dock utvecklas och bidra till ökad blandning i Örebro – och det är ett av skälen till deras många seniorboenden).
Jag har full respekt för din tveksamhet, jag vet att du delar den med många andra. Men jag är övertygad om att en ny mässhall är en klok satsning för en stad som Örebro: landets demografiska mittpunkt med goda kommunikationer och god hotellkapacitet.
Så: när ärendet kommer upp i Kommunfullmäktige kommer jag att rösta ja. Om du är intresserad av att diskutera detta vidare är det bara att du återkommer och föreslår någon tid.”

Framgång=misslyckande?

37 procent är yngre än 40 år på socialdemokraternas listor till valet. Ett bakslag eller en framgång? Ekot valde för någon vecka sedan att framställa det som ett misslyckande (målet var ju 40 procent) men faktum är att socialdemokraterna har högst andel kandidater under 40 år av alla partier (vilket de berättar sist i inslaget). Så jag väljer den motsatta vinkeln: fantastiskt att vi nästan har lyckats: så nära målet om 40 procent under 40 år trodde jag aldrig vi skulle komma!

Är alla ungdomar potentiella knivdråpare?

Det är inte konstigt att så många reagerar så kraftigt på måndagskvällens knivskärning av en busschaufför. Klart att vi alla bör reagera tydligt med avsky mot alla liknande attacker. Och kanske borde vi ta ett steg till: kanske borde vi fundera på hur vi som reagerar kan bli något mer än en ”tyst massa”: hur vi kan lova varandra att ingripa tillsammans. För när vi ingriper tillsammans är det svårt för våldet att ta makten.
Men. Inte ens en sådan överenskommelse skulle ha förhindrat måndagskvällens dåd. Ett knivhugg är snabbt utdelat och den som håller i kniven har rimligen allvarliga problem från början. Det är därför på ett sätt skönt att så många pekar på sociala faktorer bakom dådet: inget blir bättre för att vi ”jagar galningarna” och utrustar fler med batonger. Men samtidigt finns det en risk att denna debatt utmålar alla ungdomar som potentiella knivdråpare (om man hugger någon i magen borde man rimligen kunna gissa att det kan leda till döden).
Nej: Anledningen till knivdådet i måndags är inte för stora dagisavdelningar. Inte heller för få fritidsgårdar. Varför knivdådet utfördes vet vi kanske när förövaren väl är gripen och dömd men det är väl ingen vågad gissning att mannen (så mycket tycks vara klart) inte lever ett vanligt ”Svensson-liv” med stabil familj, ordnat jobb och tilltro till samhället. Så knivdådet i måndags beror säkert på en mängd saker: några handlar nog om en förvirrad individ men andra handlar om det samhälle vi alla är med och formar.
Och då är det intressant att läsa NA idag. På ledarplats kritiserar NA kristdemokraterna för det effektsökeri de ägnar sig åt när de försöker ta politiska poäng och påstår att kvivdådet hänger ihop med nolltaxan… Bra rutet, NA – den typen av politiska utspel löser ingenting.
Men ännu mer intressant är den ungdomsenkät som NA gjort. Idag fokuserar den på tjejerna, vilket är bra: unga tjejer lever under ett extremt och otäckt tryck idag. Men för att hitta bakgrunden till misshandel och våld bör man titta på killarna. Unga killar fostras (fortfarande) alltför mycket i sjuka macho-ideal. Där har vi mycket att göra (läs Stephan Mendel-Enks skakande uppgörelse med manlighetsidealen: ”Med uppenbar känsla för stil”).
Och när det gäller dagis och fritidsgårdar: vi lägger cirka 25 miljoner kronor per år på fritidsgårdarna och har kanske världens mest utbyggda förskola (med mest personal). Kanske skulle ytterligare några miljoner på dessa verksamheter förhindra våld och elände, men jag tror inte att det är så enkelt. Vi behöver satsa mer på unga, men inte för att förhindra att de blir brottslingar. Vi ska satsa mer på unga för att de ska bli vuxna som tar ansvar och står upp för sunda värderingar: och till exempel ingriper när någon lever rövare på bussen.

Lätt gå vilse i kommunala labyrinter

Igår, söndag, skrev NA om att hemtjänstpersonalen i Örebro ska få fotolegitimation. Frågan har varit aktuell under många år men bland annat i väntan på en lösning där korten kunde kopplas till tidsregistrering har frågan hamnat i ”långbänk”. Tanken har varit att man ska kunna använda korten till att följa upp vilka insatser som ges, bland annat så att de som använder hemtjänsten får rätt hjälp. Nu ska dock legitimationen införas och NA skriver om Gudrun Andershed som i många år jobbar för att införa detta. Sakfrågan ska jag inte ägna mer utrymme åt, men det som gjorde mig så ledsen var några få meningar i artikeln: ”Men den jag talade med ville inte hjälpa till” (Gudruns beskrivning av ett samtal till kommunen) och ”Två politiker sade nej, de ville inte ens titta på id-kortet” (Gudrun hade gjort ett provkort för att visa hur det kunde se ut). Jag vet inte vad som hänt, vilka politiker eller tjänstemän hon sökt eller vad skälen kan vara till detta. Men det är egentligen underordnat. Det viktiga är att hon inte upplevde att hon blev bemött med respekt (nu framkommer det i artikeln att hon inte varit i kontakt med kommunalrådet Carina Dahl och jag är rätt säker på att frågan fått en annan vändning i så fall).
Och när jag läste det kom jag att tänka på ett samtal jag fick efter att jag skrivit en insändare om respekt och ryktesspridning. Efter det långa telefonsamtalet ”skrev jag av mig” men la inte ut texten här. Nu gör jag det:
”Hade just ett 30-40 minuter långt samtal med en örebroare som läst mitt inlägg om hån och ryktesspridning i NA idag och därmed kopplade denna till sin egen situation. Hon har i mååånga år haft en konflikt med diverse rektorer och skoltjänstemän och har pratat med alla möjliga. Jag vet ju inte om hon har rätt i sin kritik men egentligen spelar det ingen roll: vad hon pekar på är dessvärre sant: om den enskilde behandlas felaktigt är det inte lätt att få rätt. Som jag ser det saknar vi dels verktyg i det tidiga skedet av konflikter (innan allt låst sig och gått åt h-e) och dels saknas i många fall möjligheten för den enskilde att få en överprövning av det de upplever är ett övergrepp.
Jag har sedan en tid funderat över om vi inte skulle behöva någon slags kommunal ”medborgarombudsman”: en politiskt ansvarig för att ta medborgarnas parti mot förvaltningar och andra… Detta innebär inte att respektive driftsnämndsordförande eller kommunalråd ska övertrumfas men jag tycker det vore rätt häftigt om vi kunde lova örebroarna att om de har problem som:
– tjänstemännen inte vill lösa, eller
– hamnar mellan stolarna, eller
– inte är någon särskilds ansvar o s v
så ska det finnas en ingång dit man kan vända sig och som har ett ansvar för att sammanföra tvistande och att se till så att problemen blir lösta. I just denna kvinnas fall kändes det som att någon borde beordrat ansvariga tjänstemän till ett möte, inlett och försökt medla och sedan lämna de båda parterna och sagt ”ni lämnar inte det här rummet förrän ni är överens om hur ni ska gå vidare”. Typ.
Dessutom behövs det (uppenbarligen) någon som kan överbrygga stuprör och revirgränser mellan nämnder och liknande. Jag tycker egentligen att problemen som gjort att vi skapat ett särskilt näringslivskontor borde leda till denna lite mer långtgående slutsats: vi behöver en enkel ingång för alla örebroare vare sig de är företagare eller enskilda.
Om inte annat skulle det bespara oss som ger oss in i debatten den här typen av samtal som är så frustrerande eftersom man måste sluta med att säga att ”jag vet inte vad som hänt men jag hör att det inte fungerat, jag beklagar att du farit illa, jag vet faktiskt inte hur jag ska kunna hjälpa dig med detta”. Det vore bättre att kunna avsluta med att boka en tid…
Jag tror att idén med någon slags ”medborgarombudsman” (titeln får man nog slipa på…) skulle kunna bidra till en känsla av att man kan påverka. En tydlig ingång är möjlig att hålla reda på – drygt 500 fritidspolitiker och tusentals anställda i kommunen är svårt att hitta rätt i.”

Och visst finns det problem och frågetecken:
1) Ger vi falska förhoppningar – tror alla att de ska få det som de vill bara de tar kontakt med ”medborgarombudsmannen”?
2) Kommer vissa medborgare på detta sätt få det bättre på någon annans bekostnad? (fast så är det redan idag)
3) Finns det inte en risk att ”medborgarombudsmannen” blir som en slags internutredare som ingen gillar i organisationen…?

Men samtidigt: Sifos samhällsbarometer visade för några år sedan att nära åtta av tio inte anser att det är lätt att komma
i kontakt med politiker och föra fram sina åsikter. Kanske är siffrorna inte längre aktuella. Men troligen är de det. Och något måste vi göra för att inte fler ska ”gå vilse” i kommunala labyrinter: vi har inte råd att låta medborgares förslag gå till spillo utan att prövas. Och dessutom: vi har verkligen inte råd att skapa bittra och uppgivna ”motborgare” som försökt men inte lyckats. Som velat men inte fått. Lite inspiration har jag också fått från ett intressant (och framgångsrikt) försök i Värmdö: de har inrättat två kommunala medlare som ska försöka lösa konflikter mellan exempelvis grannar som tvistar om småsaker i miljö- och byggfrågor. Dessa ska stävja ”kostsamma okynnesmål”.

Så vad gör vi?

Uttryck för en mentalitet hos folkpartiet?

En s-anställd skickade i vintras e-post till media om rykten om att Fredrik Reinfeldt skulle ha skattefuskat (och andra påståenden).
– Det mest oerhörda är att det är ett uttryck för en mentalitet hos socialdemokraterna, menade Lars Leijonborg (fp) då.
Men Marita Ulvskog visste bättre:
– Det här ryktet om Reinfeldt fanns redan tidigare. Jag menar att ett parti inte dras in i något för att en anställd sagt eller gjort någonting.

Nej. Marita Ulvskog sa inte så: om man ersätter ”Reinfeldt” med Danielsson och ”anställd” med ”ungdom” är det vad Lars Leijonborg sa och kommentaren handlar om förtalet av Lars Danielsson. Vad Marita Ulvskog sa om förtalet mot Reinfeldt var:
– Det står i strid med våra etiska regler om hur man får använda våra datorer. Vi beklagar djupt det som inträffat. (till DN)
Den ena folkpartistiska förtalsspridaren är landstingspolitiker i Stockholm och anställd som politisk sekreterare för folkpartiet i Värmdö kommun. Den andra är riksdagskandidat och andre vice ordförande för Liberala ungdomsförbundet i Västsverige.
Jag tror inte att deras övertramp är ”ett uttryck för en mentalitet” hos folkpartiet. Men jag tycker att det är på sin plats att Leijonborg agerar och ber om ursäkt.

En särskild sorts fp-moral

Tidigare i år rapporterades om den s-anställde som skickat anonyma mail för att få media att skriva om påstådda skandaler om Fredrik Reinfeldt. Med all rätt var många mycket upprörda över detta (jag skrev själv här). Några kunde dock inte hålla sig utan var tvungna att göra det hela till en fråga om Göran Perssons och Marita Ulvskogs ledarskap: enligt Lars Leijonborg var det en kriminell attack som arrangerats av partiledningen.
Nu visar det sig att ett antal folkpartister (bland annat en anställd i fp i Stockholm, med uppdrag i landstinget) spridit rykten om att Lars Danielsson skulle varit otrogen. Man kan ju då vänta sig att Leijonborg ska ta dessa i örat. Att han ska kritisera beteendet. Att han ska ta avstånd. Men icke. Han vägrar kommentera frågan och skickar fram en pressekreterare som säger ”vad enskilda personer framför på sina privata bloggar har vi ingen anledning att kommentera”. Det är så pinsamt att man knappt vet vad man ska säga.

Ja, inte blir det fontänbad i sommar

Så var det stor presentationshappening inför herrfotbolls-VM: landslagstrupp och hejalåt på en gång. Inget tyder dock på att VM-låten blir en landsplåga: för det första är det Tomas Ledin som sjunger ”Vi är på gång” – än en gång, och för det andra lär det tyvärr inte bli så stora framgångar i år. Både när det gäller VM-låt och VM-trupp är det de gamla trygga valen som märks mest. Eller vad sägs om Mattias ”Träbenet” Jonson som såg till att vi åkte ur VM i Japan/Sydkorea? Eller Daniel ”Titta – jag kan passa bollen bakåt” Andersson? Eller Niclas Alexandersson – när gjorde han någon glad i landslaget sist?
Jag tycker att det är trist att Östlund är bortplockad (Östlund är knappast den enda som haft problem med Damien Duff i en match – och utan hjälp av mittfältet – Elmander – är det kört) och jag tycker att Max von Schlebrügge borde varit med (seriöst: tycker någon att Kalle Svensson är bättre?). Och det är inte bara för deras Hammarby-hjärta. Jag tycker nämligen exempelvis att Bengt Andersson borde varit med också trots att han spelar i ifk köpeborg.
Men i brist på annat kan man ju glädja sig åt poeten Ledin: ”Det finns många paralleller mellan en fotbollsmatch och en rockkonsert. Passion, energi och artisteri är till exempel delar av upplevelsen i båda sammanhangen. Det här känns inspirerande och roligt”. Rockkonsert? Ledin? Konstruktivt mittfältsspel? Daniel Andersson? Så okej, det kanske finns likheter mellan låten och landslaget…
Nåväl. Trots Ledin och träben håller vi tummarna (alla utom Claes Borgström), och vem vet: denna gång kanske vi har några spelare som vågar lägga straffar och en landslagsledning som inte låter halvskadade målvakter stå i avgörande matcher (Hedman mot Senegal)…

Menar Antoine allvar eller söker – även han – bara uppmärksamhet?

Zappade förbi SVTs program Debatt igår kväll och kunde inte bläddra vidare. Maken till bisarr debatt har jag inte hört på länge. På ena sidan JämO Claes Borgström och nyansernas mästarinna Marianne Eriksson (vänsterpartist med extrema åsikter om det mesta – en gång ombudsman i länet). På andra sidan hade Bosse Ringholm klumpats ihop med Peter Antoine (stackars Bosse). Och Antoine vore ju inte Antoine om han inte återigen lyckades skapa rubriker med drastiska uttalanden. I detta fall dessutom puckade: ”Om en kille bara vill ha sex men är blyg – då är det väl bättre att han går till en bordell än att han ska våldta någon.” Jo, precis de två alternativen är ju de enda tänkbara…
Antoine tycker därför att vi ska införa lagliga bordeller i Sverige: ”Prostituerade har själva valt sitt yrke. De tjänar mycket pengar, har stora bilar och kan göra vad de vill – jag tror att de är lyckliga.” Man kan inte utesluta att han har rätt i att det finns prostituerade som valt sitt yrke, som är lyckliga och som tjänar mycket pengar. Men att inte se att prostitution i de flesta fall är ett resultat av andra problem, social utstötning och av könsförtryck är både naivt och pinsamt. Men Antoine har ju aldrig utmärkt sig för att vara någon nyansernas mästare, han heller.
Så på ena sidan Claes Borgström som menar att slavhandeln kan stoppas genom att Sverige låter bli att spela fotboll… På andra sidan Antoine och hans påstående om ”den lyckliga horan”. Bra jobbat, JämO: En bra och nyanserad debatt du satte igång!

Kritik mot arrangemanget eller bara effektsökeri?

Jag skrev ju till JämO för att få reda på vilka länder JämO Claes Borgström besökt de senaste åren (se nedan). Idag fick jag svar från JämOs pressekreterare som undrar om jag verkligen undrar på riktigt: han tolkar det som att jag missförstått JämOs utspel. Jag tycker nu inte att jag missförstått utspelet – jag tycker bara att det är totalkorkat och tar fokus från det vi borde prata om: hur kan vi motarbeta slaveri, kidnappning och övergrepp?
Så här skrev löd mitt svar (hans mail följer nedan):
”Hej och tack för ditt svar!
Jo, självklart är jag intresserad av JämOs utlandsresor. Och – som sagt – jag beklagar att detta tar tid från det arbete ni egentligen borde ägna er åt på JämO.

Det går inte att tolka Claes Borgströms utspel på annat sätt än att det handlar om vilka länder man reser till för att delta på arrangemang – det är ju ingen som på fullaste allvar tror att prostitution eller människohandel sker på arenorna, kopplat till matcherna eller på särskild beställning från vare sig fotbollsförbund eller arrangörer. Därmed måste man ju dra slutsatsen att det är kombinationen stora arrangemang och landet Tyskland som JämO tycker att vi ska bojkotta. Och därmed är det i högsta grad intressant vilka konferenser och liknande JämO deltagit på i andra länder.

Men, som sagt. Jag hade hellre sett att JämO hållit sig till de frågor som faktiskt är myndighetens ansvarsområde (bra beskrivet i foten i ditt mail) och jag beklagar både att er arbetstid går åt till ”stolpskott” och att förtroendet för JämO i och med denna debatt fått sig en ordentlig törn. Claes Borgström anser förmodligen att jag – och alla andra – som avfärdat hans utspel som effektsökeri är en del av det patriarkala förtrycket. Men det får vi väl ta. Jag vet att jag hellre skulle se att vi pratade om orättvisa löneskillnader, ojämn fördelning av föräldraförsäkringen eller hur reklamen präglar oss i könsroller. Men för tillfället verkar ju – tyvärr – inte detta vara frågor som JämO prioriterar. Och dessvärre innebär det att krypskyttet kan fortsätta mot det viktiga opinionsbildande jobb som JämO (och en del andra myndigheter). Och – som Afzelius sjöng: ”Vem är det som tjänar på det?”

mvh

Björn Sundin”

—– Original Message —–
To: epost@bjornsundin.se
Sent: Tuesday, April 25, 2006 1:40 PM
Subject: Ang. JämOs resor

Hej!
Du har ställt en fråga till JämO med anledning av att myndigheten ”numera har synpunkter på vart människor reser och vilka länder Sverige ska samarbeta med”. Du syftar förmodligen på Claes Borgströms uppmaning till det svenska fotbollslandslaget att stanna hemma från VM i Tyskland, som en markering mot den ökning av människohandel för sexuella ändamål som förväntas i anslutning till turneringen.

Eftersom Claes Borgström varken haft synpunkter på ”vart människor reser och vilka länder Sverige ska samarbeta med” (se till exempel artikel på JämOs hemsida), undrar jag om du ändå vill se en sammanställning över hans resor utomlands? Detta för att vi inte i onödan ska behöva lägga arbetstid på uppgifter som inte är ägnade att föra jämställdheten mellan kvinnor och män framåt.

Med vänlig hälsning

Magnus (här har jag tagit bort hans kontaktuppgifter för att skydda honom från automatiska spam)

JämO är en statlig myndighet som har till uppgift att verka för att alla människor skall ha lika villkor i arbetslivet och i högskolan oavsett kön, genom att se till att jämställdhetslagen (1991:433) och lagen om likabehandling av studenter i högskolan (2001:1286) efterlevs. Vidare har JämO till uppgift att motverka könsdiskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever i förskola, skola och annan utbildning som innefattas i skollagen. JämO skall även motverka könsdiskriminering vid handel med varor, tjänster eller bostäder och inom några andra specificerade samhällsområden genom att se till att lagen om förbud mot diskriminering (2003:307) efterlevs.

JämOs verksamhet och lagstiftning har sin utgångspunkt i FNs deklaration om alla människors lika värde och rättigheter.